mot okända hav

igår fick jag ett sms av natalie.
det stod

"du frågar mig om jag kan minnas vägen hem, och jag kan se på dig att du inte vet till vem"

där och då (på en föreläsning om samtal med patienter) blev mitt hjärta högstadieung igen och det enda jag som kändes var denna låt. som att den uppfyllde mig. jag kunde inte minnas vem som sjöng men jag kom ihåg varje ord.
och jag kom ihåg hur det var. vi lyssnade på låten kanske 450 gånger i rad, och sen en gång till. såsom vi gjorde med tusen andra låtar. hemma hos åsa i stavsäter, hos natalie som bodde på samma gård som johan. i sturefors hos anna med en galen storebror i rummet intill. hemma i björngården i bestorp. i min säng. fyra tjejer och en fjärris så vi inte behövde resa oss för att byta. igen och igen.
tills vi kunde varje ord.



marie fredriksson med mot okända hav.