jag minns det så väl. det blev sommarlov och jag vinkade av jämnlånga matilda k som skulle ut på det böljande blå med sin båt pompom. när hon ankrade i hemmahamn igen var hon ett huvud längre än mig. jag kände mig liiiten. exakt så måste ju de andra tulpanerna känna sig.
adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar