håkan hellström får endast medhåll av mig.

han har även sagt att människor som bara glidit på en räkmacka inte känns så intressanta. det håller jag också med om.

inte för att alla människor måste ha skilda föräldrar, obotliga sjukdomar, hjärtan som krossats och ärr på både armar och själar för att få min uppmärksamhet. jag tror lite mer att ju mer man upplever desto mer styrka har man att tackla nästa motgång. och ju mer erfarnheter man har desto mer har man att dela med sig utav.
och man blir mycket ödmjuk utav lite motgångar.

och hur ska man veta att man är så där överbergstoppen-aslycklig om man inte varit nerepåbotten-asledsen?