jag trivs med praktiken. förutom att jag kan vakna mitt i natten och tänka på hur patienter och anhöriga mår då. när jag ligger i världens skönaste säng med världens bästa kille bredvid mig och har det typ bullerby-bra. och jag vet att dom inte har det så.
jag kan gråta ögonen ur mig för att jag tänker på en liten tant som inte ens kan gå till toaletten själv. det är inte bra. för det äter upp mig lite grann.
min visa mor tyckte att jag skulle tänka på att jag tar av mig jobbet och klär på mig amanda varje dag när jag går hem. fint.
men det är inte så lätt.
aaaah. kan inte alla bara må bra!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar