under praktiken fick vi i uppgift att spela in med en videokamera(så säger man väl inte längre??) ett samtal med en patient.
sedan skulle det analyseras av klasskompisar samt basgruppshandledare.
jag hade dessutom ingen som kunde sköta kameran när jag hade mitt samtal så jag fick springa lite fram och tillbaka och leka både sjuksköterska och kamerakvinna. lite avspänt sådär.
efter samtalet kändes det som att det enda jag hade gjort var att plocka med papper, aldrig tittat i ögonen, avbrutit och gjort alla fel man kan göra.
således var jag hemskt nervös idag när det skulle analyseras.
det blev min tur och jag skickade in skivan i datan och katastrof! jag hade gjort något fel när jag sparade på kameran efter samtalet så det gick inte att se på storbild.
det slutade med att vi alla satt runt den lilla inspelningskameran och tittade på bilden där.
ok för mig. och jag hade målat upp ett mardrömscenario, jag var ju helt lugn. och kritiken var bra! en klasskompis sa att hon tyckte jag var varm och medkännande. att hon hade velat bli bemött så om hon var patient. och det är bra kritik för att komma från denna lilla klasskompis if u know what I mean...
så nu känns det som en extra bra helg. bara lite läkemedelsmatte annars helt ledig. för första gången på läääääänge. I like!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar