hög överlevnadsförmåga.

idag tappade jag min mobil nerför rulltrappan på gina, bang bang bang sa det. och jag skrek. NEJ!
efter att ha klämt i hop den, batteriet var ganska buckligt så försökte jag sätta på den och det gick. sen försökte jag ringa, det gick!
först tänkte jag att jag skulle straffas för att jag shoppat fast jag egentligen inte får men så var icke fallet.

jag minns när johan och jag bodde på platensgatan och jag, ankan och lisa var på efterfest våningen under, en sommarnatt. den natten jag mer eller mindre tryckte bort ankan med våld när hon försökte ta ifrån mig wiikontrollen och lisa sov i en fåtölj fast hon hade en säng typ bredvid sig.
jag står och pratar i telefonen med någon som står nedanför på gatan och lutar mig samtidigt ut ur fönstret. och sen som i slowmotion lämnar telefonen min hand och rusar ner mot gatan.
där blev det ett stort bang.
jag brydde mig inte så mycket då jag gick tillbaka till att bowla istället men ankan den lilla stjärnan sprang ner och sen upp igen. och vi satte ihop den och den fungerade. min telefon fungerade efter ett fall på tre våningar.
det är sjukt.
sjukt bra.
jag älskade den telefonen, min lilla samsung.