Kyssande vind. Hjalmar Gullberg
Han kom som en vind.
Vad bryr sig vinden om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod i din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnets månad.
Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnets månad.
Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din munn ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans,
Det kommer en vind och går:
och hela din värdsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnets klasar.
I folkviseton. Nils Ferlin
Kärleken kommer, kärleken går
ingen kan tyda dess lagar
Men dig vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar
Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter
Min lycka är din, din lycka är min
Och gråten är min när du gråter
Kärleken är så förunderligt stark
kuvas av intet på jorden
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden
Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter
Min lycka är din, din lycka är min
Och gråten är min när du gråter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar