staden jag betraktar som min hemstad. som jag bor i nu.
jag har försökt att undkomma, försökt att få en ny hemstad, vet inte riktigt varför. varje gång har jag kommit åter och på nåt sätt andats ut.
över att vara hemma.
mig skulle det inte göra nåt om linköping var större eller mindre, för det som gör linköping till den bästa staden för mig är att här bor stor del av alla viktiga personer i mitt liv.
som jag måste träffa varje dag för att kunna fungera.
det gör linköping till något jag aldrig kommer kunna lämna.
sen betraktar jag mig själv som överlycklig då jag har turen att få bo i en del av stan som gör att jag mest vistas i de vackraste delarna. ska jag till skolan får jag gå genom trädgårdsföreningen. ska jag till biblioteket passerar jag domkyrkan eller slottet. ska jag till stan vandrar jag st.korsgatan ner. jag arbetar på bokhållargatan och mamma och pappa bor i bestorp. jag älskar kullerstenen och att bo vid pilens backe.
min morfar har tagit denna bild, omkring år 1960. den är tagen vid pilens backe, där jag idag bor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar