min frisör jobbade sin sista dag när jag var där och klippte mig i tisdags. så. sorgligt.
elin, som hon heter, har räddat mig otaliga gånger innan julfester och 25årsfestivaler, har stått ut med mitt velande och varje gång jag har gått därifrån så har jag varit mer än nöjd. var ska man gå nu. det är vad jag undrar?
undrar massor. elinsaknaden mina hårtoppar känner går inte att beskriva med ord.
men om jag lägger det problemet åt sidan så känns det lille livet ganska tipptopp för tillfället, de allra allra flesta i min närhet mår bra = jag mår bra! och de som inte mår så där braigt, dom får jag förhoppningsvis hem så jag kan krama sönder dom.
plugandet går framåt, lägenheten börjar komma fram från kaoset efter den där bomben som tydligen någon gång har exploderat här hemma och ikväll ska jag unna mig.
kreggan och marre kommer till city och det firar vi med vin.
men först ska jag betala räkningar och göra upp en budget. lycka till jag.
även att en kroatienresa skulle ha suttit ganska fint nu känns det bra med tanke på kommaikapp-sakerna jag jobbar med att jag ändå sitter här hemma. fast det knyter sig lite i bröstet när jag tänker på de där jag älskar så mycket upplever saker utan mig. så orättvist. och stackars dom, jag är verkligen ett nöje att resa med, ja ungefär som ett tivoli (källa: johan)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar