inte i rydsspåret iallafall

jag sprang i sätravallen igår, och då höll jag mina glasögon i handen och ser då alltså inte jättebra, ok asdåligt. ser att det är något vitt fluffigt längre fram och tusen tankar far genom huvudet.
har någon tappat sin mössa i vinter? har en massmördare lagt ut kroppsdelar i något vitt fluffigt och så hittar jag det, typiskt! eller är det en massmördare som har kamouflerat sig till något vitt fluffigt och nu ska mörda mig....? hjärtat slog ganska hårt..
jag tog på mina glasögon och gick sakta framåt, och när jag var ganska nära så vänder "saken" på sitt huvud. jag blev livrädd och skrek.
och sen började jag skratta. det vita fluffiga var en uggla.
sånt som händer i skogen på landet.



annars plockade jag lupiner och hundkex. men glömde syrener. så eva och jag gick ut på blomjakt i stan igår. fina syrener kom med hem och lite andra skatter. vi pallade blommor helt enkelt.
eva trodde inte att det var så normalt att göra som vi, att det borde bero på att vi växte upp på landet. kanske kan ligga något i det.