förbannad, ilsken?

json har en pågående kampanj angående cykelhjälmar, always wear a helmet!
och jag tänkte starta ett buddysystem som martinis pratar om.
men det räcker ju tydligen inte. ilördags natten spatserade jag ju tillsammans med lundis och ändå följer en kille efter oss och tycker han har sin fulla rätt till det.
det hjälpte alltså inte att vara två, det hjälpte inte att säga ifrån, det hjälpte inte att bli arg.
ska man vara tvungen att stanna inne för att slippa sånt här?
jag hatar känslan av att bli isolerad för att andra människor skrämmer mig.
json sa att hon hoppades att jag skulle bli riktigt förbannad och kunna hitta styrka i det. lite som det anni pratade om tidigare i somras, att istället för att gå runt och vara rädd så kanske man ska bli arg för att andra går in på ens revir. det var ju så jag reagerade. jag blev så arg. men det gick över direkt efter jag blivit knuffad till marken och ersattes med tvivel. var det mitt fel?
då är det tur jag har visa vänner, och poliser, som kan övertyga mig om att jag gjorde rätt. som blev arg.
jag har inte kommit dit än. men en liten ilskelåga kan vara på väg att tändas igen. att jag faktiskt gjorde rätt som sa ifrån ordentligt. han hade ingen rätt att göra som han gjorde, varken följa efter mig och lundis eller knuffa mig till marken så hårt så att jag tre dagar senare fortfarande lider av det.