gaaaaah!

när ingen ser eller hör mig kan jag ha lite diskussioner med mig själv. note to self är att inte ha dom i trappuppgången där det faktiskt kan komma människor som ser och hör mig eftersom jag inte är osynlig.

jag går aldrig hemifrån utan att ha en liten stresskänsla i kroppen då jag, som varit punktligheten själv, har blivit en försenad liten plutt. åh, jag gillar inte det!
vågade jag så skulle jag ha åkt den där nya skräck-karusellen på liseberg i somras. men jag har ingen dödslängtan och lider utav obotlig höjdskräck.
om tio år kommer jag förhoppningsvis vara tio år äldre. man kan inte alltid vara säker på det. eller det kan man aldrig vara.