alla är vi olika.

och det älskar jag!

mina två närmaste och bästa vänner är även de två som är mest olik mig själv. eva och matilda och jag har olika värderingar, intressen, åsikter och mycket mer. men det är ju det vi utvecklas av. vi kan diskutera saker i det oändliga och kanske inte alltid komma överens i slutändan, men ändå alltid respektera varandra, både i åsikter och handlingar. aldrig tycka den andra är konstig för den inte tycker som en själv.

ett av mina motton är att ALDRIG sätta sig över någon annans beslut och handlingar. visst, man kan tycka det är fel och försöka eller vilja ändra på en persons beslut (tänker på när matilda ville börja plugga i umeå, det var INTE kul, alldels för långt, men det var ju ändå hennes beslut och det måste jag stödja om jag ska vara värd hennes vänskap. och nu hade jag tur då hon kom till beslutet att börja i växjö och jag erbjöd mig tillstlut att köra upp henne till umeå om det nu var det hon ville.)

för i grund och botten är det jag som står där och har gjort mitt beslut. och då vill jag bara omge mig med personer som stödjer mig. för ingen annan än jag kan veta vad som är bäst för mig själv.

mina syskon och jag är som dagochnatt och det är det bästa med oss, för tillsammans blir vi kompletta. och så arg jag kan bli på dom det kan jag inte bli på många.

dagen då jag känner att en diskussion med en vän är meningslös, för att det inte leder någonannanstans än till irritation för att man inte ens vill försöka förstå den andra, då är det kanske dags att sluta vara vänner.