ångest.

mtt hår kräver nästan ett eget kapitel i mitt liv med tanke på hur mycket tankeverksamhet jag lägger på det.
till att börja med är jag en velig person. hatar att bestämma mig för något, och i 9 fall av 10 ångrar jag mig efteråt, personal på restauranger har uttryckt sympati för johan vid ett flertal tillfällen. jag kan inte ta ett beslut.
för det andra så tycker jag om mitt hår, det är tjockt och det har självfall. sen är det en annan grej att jag inte kan göra någonting med det förutom att ha det utsläppt eller sätta upp det i en knut men jag får många komplimanger och jag behöver bara tvätta det en gång i veckan. vad kan man inte gilla då?

aa, det jag vill kom fram till är iallafall om jag ska kapa av kalufsen jag lyckats spara ut sen min avklippning för nära två år sen? ångest på den. och de flesta tjejer vet att det är inte som johan säger "bara hår"-"det växer ju ut igen".
det tar tid för det att bara växa ut igen.

tur jag har emma som är precis lika velig som jag. iallafall när det kommer till hår.