lottaliten börjar bli stor och jag älskar det! hon är så vis den där långa fjärten att man kan inte göra annat än att fälla en tår. känslor är fan i mig inte lätt, speciellt inte när man går första året på gymnasiet och varje val känns som det svåraste och jackan man inte får känns som döden. det gäller bara att komma ihåg det när man är 24 år och blir arg!
och så glad jag blir över mina systrar. matildafinfinarefinast som kommer hem på onsdag, malinbonus som kom precis som en julbonus tillsammans med matilda under högstadieåren och lottaliten som förpestade mitt liv genom att hälla nagellack i min docka bertils hår och förstöra min smålegostad belville som jag byggt.
är det inte underbart att vi är 4 individer som på pappret inte har mycket gemensamt men som älskar varandra, och inte bara för att vi är systrar utan för att vi genuint gör det.
(och inte en enda bild på dessa tre donnor har jag på denna dator, skämmes. ser framemot jul då vi förhoppningsvis kommer vara samlade i björngården ute i bestorp då kommer de inte komma undan kameran.)
Å vilken värmande läsning! Du är ju bara för fin till å vara sann. Jag ställer upp på photoshoots så fort lite glögg fått passera i strupen vet du! Har önskemål om att kasta in pappa björn i bilden också, så att jag inte framstår i alltför ofager dager brevid er ;) Snart ses vi! KLEM
SvaraRadera