jag kan inte förstå..

hur annorlunda angelica och jockes liv har blivit.
för ett år sen var vi ute vareviga helg, åkte båt i bestorp, smidde planer, låg på gräsmattor och stekte fläsket, försökte jobba ihop pengar till det viktigaste: hyra, kläder, utgångar och mat.
mitt liv är sig ganska likt. jag pluggar nu, visst.
men deras liv. det är så olikt som det bara kan bli. på ett bra sätt förstås, om man är mogen för det. (läs, inte amanda)
jag längtar tills man får komma och lukta på en liten bebis och se så att alla mår bra. inte för att jag inte tror det för rapporterna som har avlagts har varit mer än bra. men vad jag längtar!!!