det var lite otäckt att vara en skugga igår. speciellt efteråt när jag skulle säga hejdå till en i klassen och hon inte svarar . då kändes det inte bara som att jag var en skugga utan osynlig med. men sen sa jennie att hon såg mig och jag kunde andas ut.
åkte hem till johan och pussades sen sov vi innan kl 23. pensionärer. men det kanske är så livet kommer bli. äta, jobba, sova äta dö?
johan kommer nog bajsa en del med såklart.
det gör ju inte vi flickor vet ni, ur oss kommer endast rosor och kvickheter.
nu väntar monki på mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar