Hovfjället.

Johan och jag fick för oss att nu kunde inte skidåkningen vänta en minut till så i söndags morse när johan och jag vanligtvis sover bort alkohol och Petter och Rigurt sitter på nån efterfest och spelar synth åkte vi från stan. Mot Hovfjället där Johan det första han gör är att säga åt mig att ta mig nerför en röd backe, rävstupet. Min tanke var "Hej döden, kul att vi möts i en skidbacke" Ner kom jag, men det gör man ju alltid på ett eller annat sätt. Jag var bara glad att ha livet i behåll. Dagen fortsatte och det gjorde även mitt liv. Idag har jag ont i ryggen, knäna och har ett missprydande blåmärke på höger lår men det var totally worth it.