Inte jag heller och jag har funderat lite över fjolåret och tycker det var en resa som är värd att minnas. Det år som hade verkliga toppar och dalar. Det året då Eva och jag satt uppe halva nätterna och diskuterade livet. Det året då jag grät en del skvättar och skrattade ännu mer. Året då vännerna var lika viktiga som syre och familjen kom närmare än någonsin.
Fan vad kul jag har haft, beerduckresan med så mycket skratt. Delvärdinna på 2 oförglömliga fester, var med i corren som en gris och gjorde en film tillsammans med Matilda. Italien, Spanien och England. Brorsdotter med ett leende som smälter alla och en brorsson som är finast.
Året då Eva var närmast och hjälpte mig lika mycket som jag hoppas jag hjälpte henne. Året då Ankan blev gravid och jag gick ut på morgonpromenad vid kl 7 varje morgon fast jag var ledig!
Årssammanfattningen kan göras lång och jag kan inte alls komma överens med mig själv om vad som var bäst, och inte heller sämst.
Något som Eva och jag verkligen kom fram till är att det är bra att vara lite som vi. Att en dag kan allt vara BRA och nästa är kanske inte allt lika kul och man vill inte gå upp ur sängen. Hellre en uppochner-människa än en raklinje-människa, man måste på något sätt känna att man lever.
och 2008 var mitt och Evas år där på vasavägen. Lägenheten som var vårt fort och fängelse på samma gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar