ett rum där jag kan känna att jag är någonstans ifrån.

jag har, som många andra från linköping ett speciellt förhållande till l.w-musiken.
min bror lyssnade lyssnade lyssnade på honom jämt. och vi också genom det.
låten någon annan spelades varm och för att inte tala om kom änglar. han har alltid varit med.
anna steelground fick en presentation av l.w hemma hos mig när vi i runda slängar var fjorton år och hon föll med.
för oss var det l.w och håkan som gällde.
anna skulle gifta sig med lasse och jag med håkan. kärlek.
anna och jag såg håkan på konsert&kongress på garden, han var så fin i sin sjömannakostym och kärleken blev djupare, winnerbäck har vi sett ett antal fler gånger. och kärleken bestod.
igår var lasse med i maruo och pluras kök. och det är något med hans röst som gör mig förtrollad.
precis som håkans charm gör mig knäsvag.

kärlek kommer och går, men håkan och lasse består.